Igår låg jag vaken länge och försökte tänka bort ett ömmande hjärta och en klump i min mage. Jag är så tankspridd och känslofylld och ibland när jag känner att det strömmar över, liksom blir för jobbigt att hantera allting så brister det bara. Saker blir inte alltid som man har tänkt sig, och jag vet att jag inte borde klaga. Jag har världens finaste pojke och han lyser upp mina dagar om mer än något. Men ibland går det bara inte att skjuta åt sidan.